Borgholms Slott - 800 år av svensk historia
Borgholms Slott, ”Nordens skönaste ruin”, hör till de byggnadsverk som väl knappast lämnar någon besökare oberörd. Dess storlek är överväldigande, läget fascinerande.

Sällan har natur och arkitektur smält samman till en sådan enhet som här och denna enhet blev bara ytterligare framhävd, när slottet år 1806 härjades av en stor brand och det endast blev kalkstensmurarnas nakna former kvar av all den forna härligheten.

På Borgholms Slott har det myllrat av människor genom seklerna: kungar med sina familjer, arkitekter, slottsfogdar och vakt- manskap, fångar och fångvaktare, industrifolk och torpare. Byggfolket inte att förglömma: murare, kalkbrännare och kalk- rörare, timmermän, smeder, stenhuggare och stenläggare, snickare, ställningsbyggare, glasmästare och målare, men också ditkommenderade bönder, fångar och militärer.

Långt ifrån alla var svenskar och vissa perioder talades mer danska och tyska på borgen än svenska. Idag är Borgholms Slott ett av regionens största turistmål som på ett unikt sätt ger oss en vandring i svensk, nordisk och europeisk historia som sträcker sig över 800 år!

Museibutiken
Inne på Borgholms Slott, i anslutning till muséet, finns en museibutik. Där kan du köpa sovernirer, böcker, vykort, presenter och andra trevliga minnen från ditt besök. Museibutiken är öppen från midsommar till mitten av augusti.

Barnens slott
Slottsverkstaden är öppen varje dag i jul.i
Rid på hästen Rulle! Lär dig att jonglera! Måla din egen vapensköld! Baka ditt eget bröd.
Akta så att du inte får sitta i stupstocken! Borgholms Slott har många aktiviteter för barn!

Barn- och familjeguidningar
23 juni - 8 augusti 2008 klockan 11.00 och 14.00

Slottsverkstad
Alla dagar 23 juni - 8 augusti 2008 klockan 12.00 - 17.00
Var med på ett annorlunda, historiskt äventyr! I verkstaden får du själv prova på forna tiders hantverk. Du får lära dig gamla tiders lekar och spel, måla en egen vapensköldoch baka bröd.

Riddarskola
Tisdagar, onsdagar och torsdagar 24 juni - 7 augusti 2008 Klockan 12.00 och 15.00
Lär dig ridderligt uppträdanade och vapenskicklighet! Hertiginnan dubbar dig till riddare!

Ordjakten - bokstavstävlingen på Borgholms Slott
Varje vecka lottas priser ut bland de som lämnat in rätt svar. Kom till Borgholms Slott och var med och tävla du också!

Borgholms Slotts historia
Medeltidsborgen
Borgholm omtalades första gången i ett dokument 1268 men troligtvis uppfördes den första medeltidsborgen i Borgholm redan under 1100-talet andra hälft av Knut Eriksson (regent över Svealand och Götaland). Då bestod den av ett 20 meter högt fristående kärntorn, eller kastal, byggt i kalksten med mer än fem meter tjocka murar och en vindlande trappa inuti.

Vid den här perioden låg Sverige i ständiga fejder med hedningarna på andra sidan Östersjön och Knut Eriksson tvingades därför bygga borgar och befästa alla kustkyrkor. Från tornet hade man uppsikt över sjöfarten i Kalmarsund och den viktiga handelsplatsen i Köpingsvik. Kärntornet skadades många gånger under de 450 år det fanns. Det revs till slut vid Karl X Gustavs ombyggnad på 1600-talet.

Kyrka och hospital
Utanför borgen växte efterhand ett litet samhälle upp. Där bodde enkelt folk, som kunde ha litet extraförtjänst av att gå till borgen och arbeta.
Folket i borgens närhet tillhörde Borgs församling, som gick upp i Räpplinge församling i början av 1600-talet. Borgs församlingsbor hade en egen sockenkyrka, Borgs kyrka, strax utanför borgen. Den byggdes någon gång under 1100-talets första hälft och sprängdes år 1613 under Kalmarkriget. Arkeologerna som undersökte resterna av kyrkan på 1970-talet, hittade utöver grundmurarna, fint huggna gravstenar, delar av dopfunten och en massa mynt, som kyrkfolket tappat.

Någonstans i närheten av borgen fanns också sydöstra Sveriges äldsta hospital, d v s ett sjukhus för spetälska. Spetälskan spreds från Orienten till Europa med korsfararna och var en vanlig sjukdom i Sverige under medeltiden. Vi vet att Borgholmshospitalet lades ner i slutet av 1200-talet, men inte var det låg eller hur gammalt det blev.

Borgen förstärks
Under den mäktige Birger Jarls regeringstid (1248-1266) skedde en förstärkning av borgen. Då byggdes en ny kraftig ringmur med tre runda torn mot öster, söder och väster och möjligen också ett fyrkantigt porttorn på den långa delen av muren, som vette mot alvaret.
Sönerna Valdemar och Magnus Ladulås visade också ett stort intresse för borgen och Magnus Ladulås tillbringade julen år 1281 här. Den 29 december utfärdade han ett brev med noggranna bestämmelser om ölänningarnas skatter. I detta brev angavs den summa penningar och naturaprodukter som öns skeppslag och bönder årligen skulle leverera ”in castro nostra”, dvs vår borg.

I början på 1300-talet byggdes ett boningshus av sten innanför ringmuren i norr, det som idag kallas ”gamla kungshuset”. Troligtvis i samband med att Magnus Ladulås son Valdemar år 1316 bl a fick Öland i förläning och bosatte sig på Borgholm. Två år senare mördades hertigarna Valdemar och Erik av brodern kung Birger vid Nyköpings gästabud. Kvar på medeltidsborgen blev Valdemars hustru, norskfödda kungadottern Ingeborg (1297-1356).

Någon gång på 1300-talet förstärks Borgholm ytterligare. Innanför den befintliga ringmuren byggdes en kvadratisk högborg, 50x60 meter stor och med en bostadslänga mot Kalmarsund. Kärntornet blev omgärdat av högborgens borggård.
Högborgen byggdes efter danska och tyska förebilder, troligen under kung Albrekt av Mecklenburgs hårda regemente i Sverige (1364-1389) Medeltidens senare del blev för Öland en tid av oändliga fejder och oroligheter. Efter den danske kungen Valdemar Atterdags angrepp på Borgholm år 1361, då mycket av borgen förstördes, förpantades den under 1362-1366 till den tyska Hansan. Hansans besättning på Borgholm uppgick under några år till totalt 2 000 man. Under denna period utfördes byggnadsarbeten på borgen, som i detta skede mest
liknade en tysk ordensborg.

Borgen under Kalmarunionen
År 1397 genomdrev drottning Margareta (dotter till Valdemar Atterdag) Kalmarunionen, med syfte att samla Sverige, Danmark och Norge under samma krona. Unionstiden under 1400-talet kom att bli en ytterst orolig tid då borgen omväxlande var i svenska och danska händer.

Karl Knutsson lyckades hålla borgen svensk periodvis, liksom hans svärson, stormannen Ivar Axelsson Tott. I ungefär femton år härskade han på borgen och bodde här med hela sitt hushåll. Denne självrådige storman bedrev sjöröveri i stor skala på Östersjön och för att hindra hans framfart tvingades riksföreståndaren Sten Sture d ä till slut att år 1487 belägra Borgholm. Ivar lyckades fly ur borgen nattetid genom en lönnport. I skydd av mörkret nådde han snabbt Helvetesbacken som låg vid landborgen söder om borgen och undkom med båt till Gotland.

Åren runt sekelskiftet 1500 led borgen hårt under de dansk-svenska konflikterna. När den danske kaparen och sjökrigaren Sören Norby angrep Öland plundrade han hela ön och lyckades förstöra borgen allvarligt. Gustav Vasa blev till sist den svenske kung som gjorde slut på unionen och Öland var tillbaka i svensk ägo.

Renässansslottet
När Gustav Vasa kom till makten 1523 var alla landets borgar svårt härjade av unionskrigen. Vid de många tillfällen mellan 1532 och 1558 då han besökte Öland och utfärdade brev härifrån, kunde han därför inte vistas på själva borgen utan byggde istället Borgholms kungsgård. Manbyggnaden (invid väg 136) finns kvar i ombyggt skick och kallas idag ”Vasahuset”.
Gustav Vasa hade visserligen planer på att bygga om medeltidsfästet på Borgholm men de blev aldrig realiserade. Byggherre på Borgholm blev istället sonen, Johan III som började bygga om Borgholm år 1572.

Hans plan var att skapa ett modernt renässansslott efter italiensk maner. Han ville bryta med de medeltida traditionerna och lät skicka efter de fyra bröderna Pahr, tysk-italienska byggmästare, som hämtade sitt formspråk från antikens och den europeiska renässansens mönsterböcker. Johan Baptista Pahr blev Johan III:s förste arkitekt på Borgholm, men han stannade bara två år, 1572-1573. Därefter tog brodern Domenicus Pahr över.
Brytningen av byggnadssten på alvaret började år 1568, samma år som Johan blev kung.
Han lät riva mycket av den gamla borgen, men utnyttjade gamla murfundament när de passade in i planen, t ex för den västra längan. Kalken brändes i närbelägna ugnar, troligtvis vid Strandtorp, medan byggtimmer, tjära och näver togs på skepp från Småland. Vit kalk togs från Gotland och konsthuggen kalksten från norra Öland.

Snart reste sig Johan III:s renässanslott ur den gamla borgen som en fågel Fenix. Det var ett fyrkantigt slott med runda hörntorn. Borggården inramades av en bostadslänga i väster mot Kalmarsund och öppna valvslagna loggior längs de tre övriga sidorna. Loggiornas yttre sträckmurar hade fyrkantstorn mitt på. Huvudentrén låg i öster, ut mot alvaret.
Pahr ville riva det krigsskadade kärntornet, som nu hamnade i övre hörnet av borggården, men Johan III ville behålla det som en påminnelse om borgens höga ålder. Han byggde upp det och försåg det med en tjärad trähuv. Sjöfarare som kom norrifrån ute på Östersjön, såg ”Borgholms kärna” långt innan de hade känning av själva ön. Trähuven liknade en svart hatt, stående på vattnet.

Byggnadens försvarsfunktion var fortfarande starkt uttalad med mäktiga försvarsverk; de bastioner och kurtiner, som fortfarande finns kvar och är bland de äldsta i sitt slag i Sverige.

På gamla borggården lät Johan III restaurera ”gamla kungshuset”. I vinkel med det och med förbindelse till västra längan uppfördes ”nya kungshuset. De två kungshusen med sjutton salar och rum blev Johans och hustrun Katarina Jagellonicas bostad, innan västra längan stod klar.
När Johan III dog var landets finanser förstörda och slottsbyggen kunde inte längre prioriteras.

Kalmarkriget
Kalmarkriget 1611-1613 utkämpades mellan Sverige och Danmark. På den öländska krigsscenen var Borgholm under ett våldsamt år i händelsernas centrum. I augusti 1611 intog danskarna Kalmar slott och befälhavaren på Borgholm kapitulerade samtidigt, utan strid. Sveriges kung Karl IX var sjuk och fick sända sin son, Gustav (II) Adolf, till undsättning. I september landsteg han vid Stora Rör med 2 000 man och återtog slottet.
Peter Michelsson (omkr 1560-1646), senare adlad Hammarskiöld, var född på södra Öland och hade lång erfarenhet av krig. Han utsågs nu till överste på Öland. Han befäste i all hast Ölands västra kust och lät kasta upp jordvallar runt Borgholms Slott inför den kommande striden.

I maj 1612 landsteg danska styrkor under kung Krisitian IV´s befälhavare Gert Rantzau i Mörbylånga på södra Öland och drog sig segrande norrut mot Borgholms Slott, där Peter Michelsson tvingats in med en liten svensk trupp. Efter en veckolång belägring med ständig dansk beskjutning var han tvungen att kapitulera. Borgholm återgick till Sverige vid den påföljande freden i Knäred 1613.
Slottet skadades illa vid belägringen; det nordöstra hörntornet sköts ner nästan helt och hållet, porttornet och hela yttervärnet ut mot alvarsidan skadades svårt, liksom ett fångetorn nära alvarbranten i sydväst. Borgs kyrka hade sprängts av svenskarna själva för att danskarna inte skulle kunna ta skydd där och kvar fanns bara en ruinhög.

Efter Kalmarkriget var slottet inte längre i försvarsdugligt
skick. Gustav II Adolfs närmaste rådgivare, rikskanslern Axel Oxenstierna, ville inte lägga en riksdaler på en återuppbyggnad av Borgholms Slott. Han tyckte att byggnaden möjligtvis kunde passa som ett kungligt jaktslott, men knappast något annat.

Barockpalatset
Karl X Gustav blev näste store byggherre på Borgholm. Hans planer var storslagna, men allt kom inte att bli utfört.
Johan III´s krigsskadade renässansslott svarade dåligt mot Karl X Gustavs uppfattning om ett värdigt kungapalats. Han anlitade arkitekten Nicodemus Tessin d ä , som nyss kommit hem från en studieresa i Italien, där han studerat den senaste moderna arkitekturstilen, barockklassicismen.

Tessins plan för Borgholm gick ut på att dels riva, dels bygga vidare på det gamla slottet. Grundplanen behölls, men byggnaden skulle omskapas till ett överdådigt barockpalats.
Det gamla kärntornet revs, liksom de fyra fyrkantstornen mitt på yttermurarna. De fyra längorna och hörntornen skulle muras upp till tre våningars höjd. Norra och västra längorna blev helt klara med sina långa gallerier och tre av tornen hann få runda huvar med lanterniner och kopparspiror. Av Tessins ritningar förstår man hur slottet skulle se ut när det var färdigbyggt. Huvudentrén var tänkt att som på Johans tid ligga mot alvaret, men den skulle förstärkas arkitektoriskt med en flygelförsedd entrébyggnad, portik och bred trappa. På Johan III´s altaner ut mot Kalmarsund planerade Tessin planteringar i barockens anda.

Tessin d ä placerade det kungliga slottskapellet i östra tornet, som hade förbindelse med norra längan, där kungen och drottningen hade sina våningar. Vi kan följa slottskapellets uppbyggnad i räkenskaperna; arbetet påbörjades 1654, men efter 1656 finns inga vidare uppgifter. Kanske fullbordades det aldrig. Kapellet var Sveriges första centralkyrka under rund kupol, en av barockens idealplaner.
Portalen i borggårdens nordvästra hörn är från Tessins ombyggnad, liksom trappan, som leder upp till västra längans salar. Karl X Gustav var kung under endast sex års tid och när han dog lämnade han efter sig ett land i krig och med dåliga finanser. Att bygga vidare på Borgholm i det läget var en omöjlighet.

Förfallet börjar
När Karl X Gustav dog lämnade han efter sig ett land i krig och med dåliga finanser. Under de följande regenterna Karl XI och Karl XII (reg 1660-1697 resp 1697-1718) utfördes få restaureringsarbeten på Borgholms Slott.
Sista gången Borgholm angreps var vid Sveriges krig mot Danmark/Holland 1676-77. Fiendens skepp låg i Kalmarsund och sköt mot borgen. Kulorna nådde nätt och jämnt upp till västra längan; murarna klarade sig bra men inte längans tak, som sedan stod vidöppet för väder och vind.

Byggnadsarbetena avstannade för gott år 1709 och det gamla barockpalatset lämnades mer eller mindre åt sitt förfall. En liten vaktstyrka fanns fortfarande kvar, liksom slottets fängelse. På söndagarna använde Räpplinge församlingsbor kyrksalen i norra slottslängan för sina gudstjänster, eftersom deras egen kyrka drabbats hårt av krigen och inte kunde tas i bruk förrän 1772.

Branden 1806
År 1803 fick slottet och Borgholms kungsgård en ny arrendator, Axel Adlersparre. Han fick tillstånd att inrätta klädesfabrik och färgeri i den norra slottslängan, som var i bäst skick. Verksamheten blev inte långvarig; på morgonen den 14 oktober 1806 for en gnista ut genom en bristfällig murstock och antände längans tak. Elden spred sig snabbt i den hårda vinden och kvar fanns snart bara en ruin. Vid mitten av 1800-talet höjdes röster för att bevara och underhålla ruinen. År 1874 utgick de första statliga medlen för underhåll, 88 kronor, som användes till att mura igen fönster och kanonöppningar.
Med privata medel bekostades några år tidigare den stora träporten som skulle hålla obehöriga ute, vid ingången till slottet. På 1880-talet lagades valv och trappor för att de inte skulle utgöra någon risk för sommargästerna, som nu började besöka badorten Borgholm.

2000-talet
Idag är det Statens Fastighetsverk som äger och förvaltar byggnaden, som är ett statligt byggnadsminne sedan 1929. Det löpande underhållet sker med statliga medel, ca 1 miljon kronor om året. Restaureringsarbetet går till stor del ut på att befria ruinen från betong och cement som använts vid tidigare murreparationer och ersätta den med öländskt kalkbruk.
Borgholms Slott bränner sin egen kalk numera. År 1996 byggdes en kalkugn i söder utanför slottets murar och här bränns all den kalk som behövs till slottets underhåll.

Historiska personligheter på Borgholms slott
Knut Eriksson, borgens förste byggherre?
Om Knut Eriksson sägs det att "han vann Sverige med svärd". Under hans tid härjades Sveriges östkust svårt av hedningar från andra sidan Östersjön och han tvingades därför bygga borgar och befästa kustkyrkorna. Troligtvis beordrades borgbygget vid Borgholm av honom.
Under Knut Erikssons regering (reg. Över Svealand och Götaland 1167-1199) angreps bl a Öland och Sigtuna ( år 1187). Vi vet inte vilken skada Öland tog och om Borgholm var befäst redan då.

Sigtuna, som var kunglig myntslagningsort och ärkebiskopssäte råkade verkligt illa ut; staden brändes ner och ärkebiskopen mördades. Knut Eriksson och hans mäktige jarl Birger brosa (“den leende”) hade vidsträckta utrikeskontakter och slöt handelsfördrag med bl a England och Lübeck.

Ingeborg, hertiginna av Öland
Ingeborg förknippas ofta med medeltidsborgen. Troligtvis bodde hon en stor del av sitt vuxna liv på Borgholm, som hon hade som änkesäte efter sin man, Magnus Ladulås son Valdemar (omkr 1280-1318).
Ingeborg (1297-omkr 1356) var norsk kungadotter. Hon växte upp i Oslo och lovades tidigt bort till hertig Valdemar. De gifte sig i Oslo 1312, då Ingeborg var femton år. Det var ett dubbelbröllop; Ingeborgs kusin – även hon hette Ingeborg, elva år gammal – gifte sig samtidigt med Valdemars bror, hertig Erik. Det var en storslagen bröllopsfest, som först firades i Oslo och året därefter i Lödöse.

År 1315 flyttade Valdemar och Ingeborg in på Borgholm, troligen i “gamla kungshuset”, som då var nybyggt. Tre år senare var Ingeborg redan änka, sedan Valdemar och Erik mördats av brodern Birger i Nyköping.
I ett brev den 15 november 1346 kallar sig Ingeborg för ”Ducissa OElandiae”, hertiginna av Öland. Då medlade hon i ett bråk, som gällde hur mycket ölänningarna skulle ge prästerskapet och kyrkan i naturaförmåner, främst sill. Hon kallade till sig möte med alla berörda – biskopen, lagmannen, slottsfogden, folk från domkapitalet och ett sjuttiotal ölänningar – och de lyckades ena sig om sillkvoten till kyrkan. Socknar med gott fiske skulle avstå 80 sillar från varje nät, medan de svaga socknarna bara behövde lämna 28 sillar/nät.

Vidare bestämdes hur mycket vaxljus och bloss skulle kosta vid vissa ritualer i kyrkan och vid vilka högtider killingar och lamm skulle ”offras” på kyrkoherdens och klockarens altare.
Hertiginnan Ingeborg överlevde digerdöden som drabbade Öland hårt 1350. Hennes tid på Borgholm visar på efter medeltidens förhållande ovanligt lång tid av fred och välstånd.

Elof, oskyldigt mördad
Till den gamla borgen knyts en medeltida visa, som berättar om Elofs grymma öde. Elof var fångvaktare på Borgholms Slott, som då styrdes av en sjökonung och hans hustru Gunhild. Hon fattade tycke för Elof, som plikttroget skötte sin syssla och inte var intresserad av hennes närmanden. Till slut förbyttes hennes kärlek i hämndbegär och hon hade snart en plan färdig.

Hon bjöd in Elof på öl och när han somnat tog hon nycklarna ifrån honom, släppte ut fångarna och kastade ner nycklarna i slottsbranten. När mannen kom hem ljög hon och sade att Elof släppt ut fångarna. Som straff spikades Elof in i en tunna som bundits efter två tämjda hästar, sedan började färden från slottet över stock och sten. Vid Köpings klint, ett stycke norr om borgen, krossades Elofs huvud och där sprang en källa fram. Först nere på Kapelludden vid Borgholm stannade hästarna med Elofs sargade kropp. Elof dyrkades efter sitt martyrium som ett lokalt helgon.

Att han verkligen varit en historisk person tyder ett brev från 1800-talet på; där berättas att Elofs reliker (ben, hår och liknande) först visats på Borgholms Slott, men sedan tagits till Köpenhamn av danskarna.
Vid Elofs källa slängde förr alla vägfarande en sten till hans minne. Stenarna blev till en väldig hög, som ligger kvar än idag. På Kapelludden i Borgholm byggdes på 1200-talet ett litet kapell till hans minne, Elavi kapell. Det är rivet, men ett nytt kapell (invigt 1971) med samma namn finns där idag, dock inte på samma plats.

Ivar Axelsson Tott, en smitare
Ivar Axelsson Tott ( omkr 1420-1487) var en av svensk medeltids förgrundsgestalter. Han och hans åtta bröder tillhörde den dansk-svenska gränsadeln. Ivar balanserade skickligt i maktintrigerna mellan Danmarks Kristian I, Sveriges kung Karl Knutsson Bonde och riksrådet Sten Sture d ä.
Bröderna Tott hade ofantliga godsinnehav. Ivar hade 475 gårdar i danska Skåne och hans hustru, Karl Knutssons dotter Magdalena, hade i arv minst lika många gårdar i Småland och Uppsverige.

När Ivar gifte sig år 1466 drogs han raskt in i unionstidens politiska rävspel. Efter kungens död 1470 fick Ivar Borgholm i förläning och han torde ha bott här flera sammanhängande perioder.
År 1486 intog Sten Sture d ä Kalmar slott och tog sedan sikte på Borgholm och Ivar Axel Tott, vars danska börd och privata sjökaperier var en nagel i ögat på Sten Sture. När Sten inringat borgen fann Ivar Axelsson för gott att fly; detta var en natt i februari 1487. I borgen fanns vid den tiden ett litet torn i sydväst med en trappa, som ledde ut till en skyddad gång, uthuggen ur landborgsbranten. Ivar hade låtit tända eldar på murkrönet mot landsidan och i skydd av mörkret nådde han snabbt Helvetesbacken ett stycke söderut och sprang ner för den till stranden, där hans skepp låg.

Ivar Axelsson Tott seglade till Gotland, men var tvungen att överlämna Borgholm till Sten Sture d ä senare på året.

Johan III, renässansslottets byggherre
”Min högsta lust är att bygga”, sade Johan III (reg 1568-1592) och grep sig an byggnationen på Borgholm med stor energi. Borgholm var avsatt som änkesäte för hans hustru Katarina Jagellonica, men kom inte att användas av henne eftersom hon dog före sin man.
Johan III var en kolerisk och estetiskt lagd storslösare med stora kulturella intressen.

Han intresserade sig för vården av landets äldre byggnader och restaurerade kyrkor och kloster och påbörjade flera slottsbyggen, bl a Borgholm och Kalmar. Han var en modern renässansmänniska, mån om att bygga efter europeiskt mönster och använde liksom sin far Gustav Vasa ofta tyska arkitekter och hantverkare.
När Johan III dog av kroniskt hjärtfel 1592 var landet plågat av den värsta inflationen i Sveriges historia (800%!!), epidemier och missväxt. Man kan förstå att byggnationen på Borgholm avstannade.

Karl X Gustav, barockpalatsets skapare
Karl X Gustav (reg 1654-1660, kallas före 1654 hertig Karl) var som ung en glad, pigg och intelligent yngling. En släkting påstod att ”han är en slyngel och har alltid munnen i gång”. Av slyngeln blev det en god krigare, med titeln generalissimus under 30-åriga krigets sista år. Hertig Karl var hemligt förlovad med drottning Kristina, som år 1649 genomdrev att han skulle bli hennes efterträdare om hon skulle dö barnlös.

Trots det fick hertig Karl ännu inte blanda sig i rikets styrelse. Han reste till Borgholm i augusti 1651 för att bida sin tid och blev kvar till försommaren 1654, då drottningen abdikerade och han kröntes till kung. Av deras förlovning blev intet.
Under åren på Borgholm hjälpte hertig Karl ölänningarna på många sätt. Han sägs ha levt livets glada dagar och utökade sin redan väldiga korpulens. Nu föddes också tanken på att låta drottningens arkitekt Nicodemus Tessin d ä gestalta om Johan III:s slott till ett modernt barockpalats. Så fort han blivit regent tog han itu med uppbyggnaden, men tvingades efter en kort tid ut i krig. Under nästan hela sin regenttid var han ute i fält, i krig med Polen-Ryssland, Danmark och Norge.

Karl X Gustav skrev en gång i ett brev, att han skulle vilja dra sig tillbaka till Öland när han blev gammal. Så blev det inte; han dog i lunginflammation i Göteborg i februari 1660.

Slottsarkitekt Nicodemus Tessin d ä.
Nicodemus Tessin d ä (1615-1681) var född i Stralsund och invandrade till Sverige som ung. Han blev drottning Kristinas arkitekt och byggmästare 1646. Åren 1650-53 företog han en studieresa till bl a Italien, där han lärde sig allt om den nya barockklassicismen – kunskaper som han sedan omsatte vid ombyggnaden av Borgholm.

Tessin d ä var stadsarkitekt i Stockholm, adlades 1674 och blev hovarkitekt 1676. Han ritade bl a Drottningholms slott, skokloster vid Mälaren och Kalmar domkyrka. Tessin d ä och Karl X Gustav samarbetade med Borgholms ombyggnad under åren 1654-1660.

Något du söker men som inte finns här? Använd sökmotorn!