Historia Uppland
Med stöd av arkeologiska och geologiska forskningar antas Upplands första bebyggare ha kommit västerifrån över Närke och Västmanland för minst 5 000 år sedan. Deras boplatser fanns vid kustlinjen men ligger på grund av landhöjningen numera i landets inre. En boplats funnen vid Åloppe nordväst om Uppsala 1902 tillhör den yngre stenåldern, och en mängd fornfynd från samma och äldre tid har gjorts, framför allt i mellersta delen av västra Uppland, som därför anses vara landskapets äldsta och tätast befolkade stenåldersbygd. Öster och sydöst om Uppsalaslätten har hittats rikliga fynd av skafthålsyxor och andra stenredskap, huvudsakligen av uppländska stenarter, men även av flinta. Uppland saknar de stenålderssmycken som man funnit i sydligare landskap, vilket tyder på relativ fattigdom hos den dåtida uppländska befolkningen. Även avsaknaden av spår från boskapsskötsel och sädesodling talar för relativ fattigdom. Enstaka stenåldersfynd visar på förbindelser mellan Uppland, Åland och Finland redan vid denna tid.

Hågahögen
Från bronsåldern har hittats dels stenföremål, såsom mejslar av flinta och skafthålsyxor, dels föremål av brons, yxor, spjutspetsar och svärd samt smycken, till och med av guld (i Järfälla socken, Kung Björns hög vid Håga, och i Torstuna socken). Dessa fynd vittnar om stigande välstånd under bronsålderns senare tid, vilket även betygas av de funna föremålens utveckling både i praktiskt och estetiskt hänseende. Bronsfynden är dels av uppländskt, dels av sydskandinaviskt, dels till och med av sydeuropeiskt ursprung. Även hällristningar (i Litslena, Boglösa, Ramsta och Ångarns socknar) förekommer från denna period.

Fynden från den äldre järnåldern (från 500 f. Kr.) är få, men formfulländade (halsringar av brons, järnsvärd, bronsvaser etc.). Från omkring 500 e. Kr. härstammar de äldsta proven på säd i Uppland (korn av vete och korn i Gamla Uppsala). Den stora folkvandringen har lämnat spår i ett graffynd i Tibble i Litslena socken från mitten av 300-talet. De stora guldfynd, som gjorts i Gottröra, Hjälsta och Börstils socknar, föremål av glas, efterbildningarna av romerska medaljer och brakteater, som hittats rikligt i Uppland liksom i det övriga Skandinavien, betygar folkets välmåga och livliga förbindelse både åt sydöst, med Konstantinopel, och åt sydväst, med Belgien och Frankrike. Bland senare fynd från den yngre järnåldern är de, som hittats i båtgravarna vid Ultuna, vid Tuna i Alsike socken och framför allt vid Vendels kyrka från 600-700-talen, anmärkningsvärda för sin gedigna prakt och sin germanska ornamentik.

Från vikingatiden finns många spår i Uppland, mest synbart i form av runstenar, men också gamla gravhögar och boplatser. Upplands och kanske hela Nordens viktigaste fyndplats från denna tid är Birka. Under vikingatiden blir Upplands inbyggare bekanta för grekerna, vilkas författare talar om folket rôs, liksom arabernas om rus och de runt Finska viken boende folken om ruotsi, vilket man har härled ur "rods"-karlar eller inbyggare i Rodin (Roslagen). Ett stort gravfält väster om Smolensk samt andra söder om Ladoga som innehåller 800- och 900-talsfynd liknar dem i Uppland. Stora mängder av mynt, anglosaxiska, tyska och arabiska, samt hela och sönderslagna silversmycken från denna tid blev hittade flerstädes i den uppländska jorden, såsom vid Vänngarn, Karlberg, Djursholm, Inedal (i Stockholm), i Estuna, Bälinge och Frötuna socknar, på Adelsö, Björkö och så vidare.

Vaksalastenen i Uppsala kommun Huvudsakligen från 1000-talet stamma runstenarna, på vilka Uppland är rikare än något annat svenskt landskap. 950 uppländska runstenar blev granskat och upptecknat fram till början av 1900-talet, av vilka två, Möjebro- och Krogstastenarna, ristats med de äldre runorna, en från Birka, med de svenska och de övriga med de danska vanliga runradens tecken. Antalet har ursprungligen varit mycket större, men flera stenar blev förstört genom vanvård, och andra har används exempelvis vid kyrkobyggen i Sigtuna, flera medeltida landskyrkor i Uppland och framför allt i Uppsala domkyrka. Notabla är Yttergårdsstenen (Orkesta socken), Väsbystenen (ösby socken) med flera, vilka syfta på deltagare i Knut den stores tåg till England. Många har ristats av den uppländske runmästaren Asmund Kareson (omkring 1025), den förste, som gett runstenarna en konstnärligt ornamentell utstyrsel.

Upplands historiska utbredning
Under vikingatiden och en bit in i medeltiden bestod Uppland av folklanden Attundaland, Fjädrundaland, Tiundaland och Roden. Svearnas och senare Sveriges konung valdes vid Mora stenar i Lagga socken i Knivsta.

Uppland har varit under dess historia ett mycket större landskap till ytan än idag om man ser gamla geografiska kartböcker om Sveriges landskap i tiden från så tidigt som på slutet på 900-talet fram till slutet av 1700-talet. Dess geografiska utbredning har att göra med att kungarna kröntes i Uppland vid Mora Stenar. Landskapslagarna kom att gynna Uppland då Uppland hade mycket mer makt än andra landskap. Detta på grund av att kungarna tog ut skatt i de olika landskapen som gick direkt till Uppland.

Det nuvarande kommunerna Stockholm, Nacka och Värmdö tillhörde Uppland utan någon delning med landskapet Södermanland. Strängnäs kommuns norra delar tillhörde Uppland. Mälarens största ö Selaön har tillhört Uppland där den gamla landskapsgränsen gick där Strängnäs bron står idag. Dagens gräns går söder om Oknön som ligger i Strängnäs Kommun men tillhör Uppland. Småsamhällen som Stallarholmen och Aborrberget var i uppländskt förvar men tillhörde efter rådslag Strängnäs stift på grund av den geografiska närheten till staden Strängnäs och därmed även Strängnäs kommun på senare tid. Gränsdragningen mellan Uppland och Södermanland i Stockholm idag går igenom Slussen i Stockholms stad men det är ej den korrekta gränsen i dess historiska och geografiska perspektiv.

Gränsdragningar genom Stockholm har skiftats tre gånger mellan landskapen Uppland och Södermanland. Från början gick gränsen där Stockholms kommun gränsar till Huddinge kommun genom Långbrosjön och vidare norr om Tyresö, söder om Nacka och vidare ut mot dem södra delarna av skärgården i Värmdö Kommun. [källa behövs] Det har dock ändrats till att gränsen gick under sent 1700-tal genom Gamla Stan i Stockholm där en gränssten fanns på Västerlånggatan 27 som idag är borttagen. I mitten av 1800-talet så gick gränsen där genom Årstaviken via Järlasjön och ut till skärgården och havet genom södra Värmdö kommun. Det ändrades dock ganska snart då Stockholm växte i allt snabbare takt och blev ett nav och en betydande handelsplats för Östersjön med ökad köpkraft och handel. Södermanland ville ha en närmare strategisk närhet till Stockholm och då beslutades det av en oenig riksdag, kungen och riksmarskalken att Åsön, dagens Södermalm skulle tillhöra landskapet Södermanland, där gränsen fortfarande går igenom Karl Johan-Slussen. Det var ett mycket kontroversiellt beslut då Stockholm skulle delas mellan två landskap. Då Stockholm är en uppländsk stad så var upplänningarna oroliga att Stockholm skulle förlora sin dominans och identitet av att den delvis delades mellan två landskap.

Uppland sträckte sig även en bit in i dagens Västmanland, i områderna kring staden Sala men idag så tillhör bara de östra delarna av staden Sala Uppland fast det ligger i Västmanlands Län.

Namnet Uppland förekommer tidigast i stadfästelsebrevet på Upplandslagen 1296 och betyder antagligen "inlandet" i motsats till "kustlandet", och samtidigt förenades folklanden till Upplands lagsaga. Regionens kristnande var en process som tog flera år. Viktiga personer var ärkebiskopen Ansgar och flera kungar av Ynglingaätten. Erik den helige och Uppsalakonungarna av hans ätt ledde kristningen och koloniseringen av Finland. Betydande var även ärkebiskopssätets förläggning till Uppsala 1164.

Fakta från http://sv.wikipedia.org/wiki/Uppland

Något du söker men som inte finns här? Använd sökmotorn!